The Twilight Saga - By Jenna

Gjorde en liten fanfiction, och tänkte fråga vad ni tycker. Om ni inte läst Breaking Dawn, borde ni verkligen inte läsa den!

Min mamma och pappa, är båda underbart vackra. Båda glittrar som diamanter i solen. Och Jake, han finns alltid där för mig oavsett. Han är min bästa vän. Jag älskar honom, och jag älskar mina föräldrar. Min mamma, med sitt långa bruna hår, sina gyllene ögon, och vita hud. Sen min pappa, med sitt bronsfärgade hår, som jag ärvt av honom, och även han har gyllene ögon och vit hud. Dem är mycket vackrare än jag, men min mamma och pappa säger att jag är det vackraste som finns. Och kalla är dem. Själv är jag varmhyad, precis som min Jake. Han är något med 2 meter lång, och han får mig alltid att skratta. Mina föräldrar verkar ha något emot honom, men jag har ingen aning om varför. Dem vägrar berätta det varje gång jag frågar. Eller tänker det. Min pappa gör ju allt jag tänker, och ibland kan det bli lite irriterande. Själv får jag alla att veta vad jag tänker, så därför får jag inte röra människor utan att ha handskar. Min mamma kan däremot min pappa inte läsa. Det skulle vara skönt att vara immun mot hans talang, men livet är inte alltid som man önskat sig.
Bella, Edward och Jake. Det är dem jag älskar mest i hela världen. Men jag älskar även min morfar Charlie, även fast vi inte hälsar på honom så ofta, nu när vi flyttat från Forks. Och Alice. Hon är alltid glad, och skuttar omkring och är energisk. Och Rosalie, som är lite mer allvarligare, men jag älskar henne också. Och Emmett, som kan få vem som helst och skratta. Och sen Carlisle och Esme. Dem finns alltid där för en, oavsett. Och sen finns ju jag, Reneesme. Alla älskar mig lika mycket som jag älskar dem, och alla verkar ha svårt att motstå mig. Själv fattar inte varför, men allt ska inte förstås. Även fast jag är väldigt smart, fast inte på allt. Jag log mot min mamma, och pappa som satt och studerade mig. Edward visste såklart exakt vad jag tänkte, men jag var glad att han inte berättade för Bella. Hon skulle direkt neka det och jag gillar att tänka som jag vill, utan att någon nekar mina tankar, och säger att det inte stämmer.
Edward log mot mig, och jag log mitt bländvita leende tillbaka. Bella sa alltid att jag ärvt hans leende, och hans hår. Men hennes ögon, från den tiden hon var människa.
Jag önskade att jag någon gång skulle få uppleva den kärleken jag såg mellan mina föräldrar. Edward nickade mot mig, och jag förstod att han menade att jag skulle få det. Men ett litet uttryck av bitterhet sköljde över hans ansikte, innan det försvann. Jag gissade att jag bara inbillat mig, men kunde inte riktigt tro på det.
Men jag förstod inte bara varför. Fanns det något han inte ville att jag skulle uppleva? Eller hade det att göra med Jake igen? Tids nog skulle jag få reda på det.
Jag stirrade på Edward och han himlade med ögonen. Bella tittade frågande på oss. Hon hatade att inte få veta vad jag tänkte, men om Bella frågade, skulle Edward berätta. Han gjorde allt för henne. Och hon gjorde allt för honom.
Det vill jag också uppleva, nån gång i livet.
Reneesme.